Intervju med Nina Jensen
När och varför började du arbeta med deltagarbaserad konst? Var det ur ett eget behov, på eget initiativ eller genom en inbjudan, uppdrag eller annan anledning?
Jag blev inbjuden till projektet Mellanrum för att göra något i en butiksdöd lokal på gågatan i Malmö under julhandeln 2014. Det kändes som ett perfekt läge att göra något interaktivt och processigt som motvikt till kommersen. Jag var sugen på att prova på keramik och att samla människor och lokalen erbjöd en härlig postapokalyptisk stämning som inbjöd till kollektiva experiment. Jag längtade efter samarbeten och hade kollegor som var sugna på att testa och lära ut olika hantverkstekniker. Även om jag älskar att ateljéjobba så kan tycka att det är ensamt att göra det periodvis så att kombinera ateljéarbete med deltagarbaserade projekt eller samarbeten med andra konstnärer känns perfekt tycker jag.
Vad finns det för konstnärliga kvaliteter med att arbeta med andra?
Det finns ju mycket att vinna på att ta in andras kunskaper i ett projekt. Både för att komplettera sina egna och för nya idéer som kan uppstå i samtal och samarbeten som ingen av parterna hade kommit fram till ensam. Jag tänker också att man kan bli modigare i ett samarbete när man inte står som ensam avsändare. Att samarbeta kan också tvinga en att släppa kontroll över process och resultat och invanda banor vilket kan vara spännande och roligt och i många fall bra.
När du tänker på att arbeta med andra, vad tänker du då?
Jag tänker på kontrollförlust, synergieffekt och att ha roligt.
Hur upplever du villkoren för ditt arbete med deltagarbaserad konst?
Jag upplever att förutsättningarna skiljer sig mycket åt och att det finns vitt skilda idéer om vad det är, hur det ska betraktas och vad det ska användas till. Ofta är arbetet uppskattat då det aktiverar både besökare och rum men ibland kan det vara bra att man som konstnär vet hur man vill presentera sitt arbete då det kan falla lite utanför det ordinarie programmet hos konstinstitutioner.
Tycker du om att delta i andras konstprojekt som aktiv publik? Hur får det dig att känna dig?
Jag kan bli väldigt glad och omskakad av att delta i andras konstprojekt. Ofta får det mig att känna mig osäker och ibland väljer jag att inte delta på grund av det. Men jag tror aldrig att jag har ångrat ett deltagande när jag tagit mig mod att vara med.
Hur bedömer du om ett deltagarbaserat projekt är lyckat eller ej? Hur känns det när det är lyckat, vad är behållningen för dig?
Mängden deltagare är ju ett lätt sätt att mäta. Ett annat är om det uppstått något speciellt möte mellan mig och någon deltagare. De mötena uppstår nog oftare när det är färre personer som deltar och jag hinner ge mig in i processen och kanske släppa överblicken för en stund och låta något okontrollerat hända. Något annat som gör mig glad är om jag ser deltagare samarbeta med varandra eller när någon blir uppslukad av sin arbetsprocess en stund och sen fascinerad av vad de skapat eller upplevt.
Har du en målgrupp som du brukar vända dig till eller är mer intresserad av att jobba med? Om du vänder dig till en publik som inte vanligtvis på egen hand besöker konstutställningar, varför vill du jobba med just den och på vilket sätt?
Jag har nån vision om att jobba med en blandad målgrupp där människor med olika åldrar, bakgrunder och kunskaper möts och lär sig av varandra. Det är nog lite för att jag själv lever i en rätt homogen och begränsad social sfär och längtar efter andra möten. Jag tänker att det kanske gäller många andra människor med. Jag vill gärna skapa sammanhang där det blir tydligt att allas kunskaper är värdefulla och att vi kan komplettera varandra. Ibland vill jag också vända mig till folk som inte vanligtvis jobbar med konst eller konsumerar samtidskonst och det är nog för att det har berikat mitt liv så mycket att få tillgång till konst och att jag gärna vill dela med mig på något sätt.
Vad skulle du vilja ha ut av ett nätverk och en plattform för deltagarbaserad konst?
Jag är nyfiken på andras konst, idéer och arbetsmetoder och alltid sugen på att hitta nya samarbeten. Jag är också intresserad av andras erfarenheter och hur de upplever sin arbetssituation. Med plattformen vill jag att vi ska visa upp och sprida intressanta konstnärsskap och konstprojekt och lyfta att de är en del av den fria samtidskonsten. Jag tänker också att både nätverk och plattform kan stärka konstnärernas position och på sikt leda till förbättrade arbetsvillkor.
Intervju gjord i februari 2022.
http://nina.societe.se