Intervju med Louise Johansson Waite
När och varför började du arbeta med deltagarbaserad konst? Var det ur ett eget behov, på eget initiativ eller genom en inbjudan, uppdrag eller annan anledning?
Jag började jobba med deltagarbaserad konst som konstproducent när jag var runt 20 år. Min ingång till konstfältet har varit att jag tidigare arbetat som arrangör och kulturproducent för både etablerade, men också mer fria och experimenterande organisationer där det har funnits ett intresse av att bjuda in andra att delta upp på scenen/in i rummet på olika sätt. Dessa erfarenheter gav mig en ingång till hur konst kunde aktiveras på olika sätt och öppnade upp för mig tankar kring att jag kanske kunde göra egna verk utifrån dessa premisser. Mitt första deltagarbaserade verk som jag gjorde som konstnär själv var under min förberedande konstskoleutbildning på Gerlesborgsskolan i Stockholm där jag gjorde olika interaktiva ljudverk som aktiverade besökaren. Jag har sedan dess arbetat på flera olika sätt med att involvera andra i min process, både genom workshops eller mer processinriktade arbeten eller event.
Vad finns det för konstnärliga kvaliteter med att arbeta med andra?
Kärnan i mitt intresse för deltagarbaserad konst är vad som händer när man samlar folk och gör någonting tillsammans. Jag upplever det som en slags mashup av ett event, ett häng, en kurs och en konstupplevelse. Som medverkande kan man välja och skifta i vilken roll man vill ta. Det blir ett gemensamt undersökande, men där man skapar utifrån sin egen person och intresse.
Hur upplever du villkoren för ditt arbete med deltagarbaserad konst?
Jag upplever dem som både bra och dåliga. Konstformen kräver en annan typ av grundförutsättningar för att fungera än vad mer traditionella gör vilket kan sätta stopp för att kunna medverka i vissa utställningsrum, men skapar å andra sidan andra typer av rum till platser för konst och möten.
Tycker du om att delta i andras konstprojekt som aktiv publik? Hur får det dig att känna dig?
Jag tycker sällan om att delta i andras konstprojekt. Jag behöver få ramarna tydligt förklarade för mig innan så att jag känner att jag förstår ”kontraktet” mellan mig som deltagare och projektet i stort. Dock har några av de mest spännande konstupplevelser jag haft varit i deltagarbaserade så det är något jag bär med mig in i formandet av mina egna projekt.
Hur bedömer du om ett deltagarbaserat projekt är lyckat eller ej? Hur känns det när det är lyckat, vad är behållningen för dig?
När de som deltar glömmer bort gränserna mellan deltagare och konstnär/uppdragsgivare och helt enkelt gör sin grej och känner sig delaktiga. För mig personligen ser jag min del av processen som lyckad om både jag och de som deltar börjar leka med formatet och tänka och skapa saker som de kanske inte tänkt från början och inspireras och eggas på av varandras sätt att tänka och göra.
Har du en målgrupp som du brukar vända dig till eller är mer intresserad av att jobba med? Om du vänder dig till en publik som inte vanligtvis på egen hand besöker konstutställningar, varför vill du jobba med just den och på vilket sätt?
Ofta arbetar jag med barn och ungdomar på grund av hur många uppdrag är utformade som jag jobbar med. Dock är jag intresserad av att arbeta med alla grupper i samhället och tror på att att antingen nischa sin publikgrupp rejält eller försöka skapa en stökig blandning (om man kan välja den på egen hand). Lösa definitioner som åldrar, kön eller liknande kan vara verktyg ibland, men ofta inte tillräckligt nischat om man vill arbeta med en speciell ”målgrupp”. Jag tror det är viktigt att gräva djupare i så fall.
Vad skulle du vilja ha ut av ett nätverk och en plattform för deltagarbaserad konst?
Jag vill ha utbyten och inspiration! Diskussioner och pepp! Jag vill blanda lek och fantasi med blodigt allvar och jag vill verkligen fördjupa och undersöka hur deltagarbaserad konst kan skapas och se ut.
Intervju gjord i Februari 2022.
www.louisewaite.se