Intervju med Linnea Hansander
Still från See you in Heaven TV.
När och varför började du arbeta med deltagarbaserad konst? Var det ur ett eget behov, på eget initiativ eller genom en inbjudan, uppdrag eller annan anledning?
Jag började jobba deltagarbaserat 2010, med liveföreställningar, det var en naturlig utveckling helt ur ett konstnärligt behov, eller nyfikenhet. (Det var i ett ceremoniprojekt som byggde på att jag ville undersöka vad kärlek är, och jag ville kunna arbeta även med andras tankar och erfarenheter, inte bara mina egna.)
Vad finns det för konstnärliga kvaliteter med att arbeta med andra?
Det passar ju absolut inte alla konstnärliga processer, men när det passar så är det svårt att ersätta med något annat arbetssätt, om det är vägen fram till det man vill åt.
När du tänker på att arbeta med andra, vad tänker du då?
Det känns naturligt att arbeta med eller i relation med andra, det känns som ett samtal eller som att bjuda in till något, erbjuda något och fråga om nån vill ha ha det. Som ett normalt sätt att vara liksom.
Hur upplever du villkoren för ditt arbete med deltagarbaserad konst?
Eventuellt är det lite svårare att hitta sammanhang för att genomföra / visa verk, att delta i grupputställningar kan tex vara svårt eftersom jag behöver ganska mycket kontroll över situationen för att kunna bygga verket. Och det blir eventuellt en (ännu) sämre timlön eftersom jag oftast behöver vara på plats under hela utställningsperioden. Samtidigt känns det som att vissa institutioner tycker mycket om ”inkluderande” verk och projekt, så det kanske går lite på ett ut.
Tycker du om att delta i andras konstprojekt som aktiv publik? Hur får det dig att känna dig?
Det bygger helt på att jag känner förtroende och intresse för situationen, både personligt och konstnärligt. Det är absolut inte självklart något jag vill eller dras till, men när det känns bra och fungerar tycker jag väldigt mycket om det.
Hur bedömer du om ett deltagarbaserat projekt är lyckat eller ej? Hur känns det när det är lyckat, vad är behållningen för dig?
Det kan vara lyckat på flera olika sätt eller utifrån flera parametrar kanske. Det kan vara konstnärligt lyckat, vilket kanske är det blev ungefär så (bra) som jag tänkte mig, eller oväntat bättre. Sen känns det ju jättelyckat om någon som varit med uttrycker att det har varit givande på något sätt för den.
Har du en målgrupp som du brukar vända dig till eller är mer intresserad av att jobba med? Om du vänder dig till en publik som inte vanligtvis på egen hand besöker konstutställningar, varför vill du jobba med just den och på vilket sätt?
Jag har ingen speciell målgrupp, men kan ha tankar om målgrupp i olika projekt, men det är ganska specifikt i så fall, typ "det här kanske kan vara för folk som lever med djup sorg" eller "det här kanske kan vara för folk som längtar efter att sjunga" osv.
Vad skulle du vilja ha ut av ett nätverk och en plattform för deltagarbaserad konst?
Kul att få kontakt med andra som jobbar med liknande ingångar, kanske uppstår nya sammanhang eller samarbeten eller möjligheter att arrangera saker ihop.
Intervju gjord i oktober, 2020.